Storö 43

Information

Storö 43 var en mycket rymlig och bekväm långfärdsbåt med en fin mahognyinredning. För detta fartyg användes den högsta standarden på träbearbetningsmaskiner och utrustning vid den tiden. Vid inredningen av den stora däckssalongen kunde kunden välja mellan överdrag av indiskt vattenbuffelkalvskinn eller kohud till soffan och sittplatserna, ett uttryck för sann lyx på den tiden.

Jämfört med prototypen, Storö 42 med byggnummer 1883, förlängdes nästa fartyg med byggnummer 1884 med en fot, vilket främst gynnade akterkabinen. Den tydliga trappstegsformade övergången till akterdäcket på Storö 42 minskades kraftigt på de första fartygen och doldes i sidovy. Från och med det fjärde fartyget med byggnummer 2059 togs trappsteget bort helt och däcket blev helt plant.
Storö 43 var den sista modellen som byggdes helt i trä eller mahogny.

Adler 43 blev särskilt populär på den tyska marknaden. Av de 12 båtar som byggdes levererades åtta till tyska kunder.

I efterhand kan man konstatera att Storö 43 var ett enormt stort fartyg. När det gäller den faktiska volymen låg det mellan modellerna SRC 470 och SRC 420, som byggdes från slutet av 1980-talet och framåt.

Storö 43 var utrustad med Volvo Penta TAMD70B från byggstart. När TAMD70C dök upp installerades denna. Andra motoralternativ erbjöds eller installerades inte.

Storö 43 anpassades gärna efter köparens individuella önskemål. Därför finns det ofta mindre skillnader mellan båtarna.

• Även om Storö 43:s yttre utseende har förändrats avsevärt jämfört med Storö 42, listas de tre första fartygen fortfarande som 'Storö 42'. Först efter ytterligare modifieringar från och med det fjärde fartyget listas dessa fartyg också som 'Storö 43'.
• På två båtar som visas i katalogen är avgasrören placerade på sidan. Andra båtar hade de karakteristiska rören på aktern. De sidoplacerade utloppen var standard vid produktionsstart. Denna lösning var dock problematisk vid kranning av båtarna, varför man övergick till den lösning som var känd från den mindre Storö IV/34 med vinklade rör vid aktern.
• Dessutom levererades minst två båtar med flybridge från varvet. Denna option listas först i prislista nr 45 från 1974.
• Det fanns också överväganden eller planer på en ändrad utformning av akterhytten med en nedgång till babord och ett enskilt toalettrum och dusch. Denna förändring skulle ha möjliggjort en större sittplats i däckssalongen. Jag känner dock inte till något om dess förverkligande.

• För att underlätta tillträdet till däckssalongen hade fartygen en gångjärnslucka ovanför sidodörrarna. När fartygen dessutom var utrustade med en flybridge, utelämnades denna lucka normalt. Byggnadsnummer 2124 var efterutrustad med en flybridge och fick en enkel fällmekanism, där en del av flybridgebeklädnaden också fälldes uppåt för att få bättre tillgång till däckssalongen.

• Efter att skrovet ursprungligen byggdes av mahogny övervägde varvet om det skulle vara värt att tillverka ett plastskrov. För detta ändamål byggdes en prototyp som provkördes i december 1973. Det öppna skrovet var utrustat med två Volvo Penta TAMD70B-motorer och nådde en toppfart på 19 knop. Testresultaten och efterfrågan var dock inte sådana att man beslutade att gå över till serieproduktion. Bilder från testfasen finns under "Bilder".